Just nu är det mycket som snurrar i huvudet om allt och inget.
Du säger inte vad du känner/tycker/tänker om allt, det är de som gör mig "nervös"!
Du vet hur jag känner för dig och det känns bra från min sida, trots det så kan vi fortfarande prata som vänner och det är skönt!
Är glad över att du INTE väljer att backa trots detta!
Vill kunna hålla din hand, känna din närhet, känna tryggheten som du ger mig när vi träffas, vill känna den hela tiden!
Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och göra om allt!
Ångrar idag att jag behandlade dig som en "papperskorg"!
Undrar än idag hur det hade sett ut idag om jag INTE hade gjort det!
Du vet vem du är när du läser detta...

Är rädd för vad som kommer att hända när jag väl tar sista steget till att flytta.
Rädd för vad du kommer göra! Hur det kommer bli med Theo.
Jag vill flytta och jag kommer göra det. Även fast jag vet att du inte kommer acceptera det...

Jag har äntligen bestämt mig!
Från och med nu så är det slut på jobb sökandet i sthlm!
Kommer göra allt för att börja om på ny kula utanför sthlm!
Vill bort härifrån och det är någonting som jag står för denhär gången!
Är verkligen less på allt i denhär staden!
Man kan verkligen inte göra ett jävla skit utan att ryktet sprider sig på 2 röda...
Och nej, jag flyr inte! Vill helt enkelt bara börja om på ny kula och hitta mig själv igen!
Vill kunna må bra igen, känna mig älskad tex, inte behöva känna mig värdelös som jag gör nu tex...
Men för den som nu tror att kag tänker fly från allt, gör det då! Jag vet vad som är sant!
Känner du att du vill sprida detta vidare och säga att jag flyr, så gör det! ?

Vi pratar inte så ofta, men vi vet ändå att vi har varandra!
Just nu finns du för mig på ett sätt som ingen annan finns! Du förstår mig på ett sätt som ingen annan gör.
Du blir ledsen för att jag mår sämre och sämre för varje dag. Även fast du inte säger något så vet jag att du just nu känner dig hjälplös och det förstår jag!
Du sitter 22 mil ifrån mig och kan inte stötta mig på det sättet du vill...
Jag skulle kunna göra vad som helst för att få dig att åka ner en helg bara för att få umgås med dig!
En hel bror och syster helg är de jag skulle behöva just nu!
Jag saknar dig! ?

Just nu hatar jag verkligen att vara ensam!
Det är då allt snurrar som mest i huvudet på mig!
Hatar verkligen detta, vet inte riktigt vad jag ska göra längre, vet inte vart jag ska ta vägen!
Vill bara fly och låtsas som ingenting och hoppas på att allt ska bli bättre!
Vet att det inte hjälper ett skit att fly, men det är de som känns rätt just nu!
Vill bara iväg dit ingen kan nå mig!
Försvinna från omvärlden ett tag!
Men men, det är väl bara fortsätta bita i det sura äpplet och hoppas på det bästa...

Det är när jag är ensam som jag inser hur mycket jag verkligen saknar dig. Hur mycket du har ställt upp för mig och vilket spår du har satt inom mig. Det är när jag är ensam som jag tänker på allt vi gjorde, hur roligt jag har haft det med just dig!
Jag ser nu vad jag har gått miste om...
Det är just de som gör allt så mycket svårare...
Kan inte sluta tänka på dig!
Det som gör mest ont är nog det du sa till mig i början och sen att det blev såhär. Det är pga det som jag lägger skulden på mig själv.
Det är när jag är ensam som jag "visar" mig svag, gråter mig själv till sömns för att kunna sova. Gråter pga att jag inte kan komma på vad jag har gjort för fel!
Känner mig totalt jävla värdelös som människa, vän och mamma just nu! :'(

Måste bara skriva av mig lite, är så otroligt mycket tankar kring allt och inget just nu!

Vill börja med att säga att du är en väldigt fin person, du är speciell i mina ögon och jag är glad över att vi fått kontakt igen efter dessa år! Glad över att ha dig som vän och jag vill absolut INTE förlora dig igen! Känns tomt att inte ha dig här. Känns som om att allt är mitt fel och att jag har gjort något som gör att det har blivit såhär. Jag ligger vaken halva nätter och funderar, kan inte sluta tänka på dig. Tänker på dig dag in och dag ut. Vet inte vad jag ska ta mig till längre! :'(
Har fortfarande funderingar på att flytta från sthlm för att komma upp på fötterna igen vad det gäller mitt mående. Varje gång jag ser ljuset i tunneln så släcks det lika fort igen. Är med om motgång efter motgång. Har funderat på att ge upp allt och gå in i min bubbla totalt pga att det känns som den enda utvägen just nu. Typ låsa in mig i en stuga mitt ute i ingenstans och inte ha kontakt med omvärlden överhuvudtaget...
Finns så mycket mer jag vill skriva, men just nu är det för jobbigt!